Red idag igenom en av våra verksamhetshästar, Embla, på banan. Reagerade när jag klippte henne härom dagen att hon blivit väldigt tunn över ryggen. Hon är en väldigt snäll häst som kan få vem som helst att känna sig trygg i sadeln, hon har desutom väldigt lätt för att tölta. För kundernas skull är en sån häst helt otroligt bra. Men för hennes egen skull så är det viktigt att även tänka på hennes behov av att ridas av kunniga ryttare som kan rida henne på ett bra sätt. När jag red henne så fick jag först känslan av att hon aldrig lärt sig att arbeta med bakdelen under sig. Hon hade även svårt att gå i långsamma tempon, hon har ett tempo som hon känner sig bekväm i och där vill hon gå hela tiden.

Det fick mig att börja tänka tillbaka på alla hästar och ryttare jag mött under åren jag arbetat som instruktör. Just detta med långsamma tempon, och att hästen ska arbeta korrekt med bakdel och rygg är ett stort problem. Det finns ryttare som rider sin häst långsamt, men i många fall går hästen på framdelen med oengagerat steg. Det finns även ryttare som tillsammans med hästen försöker "rida ikapp" sin egen balans, dessa hästar är ofta stressade och går i regel med sänkt rygg och bakdelen långt bakom sig.

Att arbeta hästen i långsamma tempon har många födelar. Ryttaren har mer tid på sig att känna efter hur hästen går och har större möjlighet att korrigera hästen i god tid. Det är även i långsamt tempo som hästen bygger muskler. Tänk dig en tyngdlyftare på ett gym. Han/hon står inte och kastar upp vikterna i högt tempo när dom vill bygga muskler, utan dom gör varje övning långsamt. Detsamma gäller hästen. Man behöver rida sin häst i långsamma tempon både i arbetet på banan och även ute i naturen för att den ska ha möjlighet att bygga upp rätt muskulatur och på så sätt få en friskare och hållbarare häst.

Jag kommer återkomma till det här ämnet senare, då jag tycker att det är viktigt att belysa olika träningstipps som handlar om det allra mest grundläggande i ridningen. Spinner vidare på detta imorgon, då jag tänkte ta lite bilder för att illustrera det hela.

En annan viktig sak som jag upplever att många islandshästryttre har för lite kunskap kring är utfodring. Vissa väljer att inte lära sig, andra har lärt sig men väljer att inte bry sig och sedan finns det de som tror sig ha kunniga människor omkring sig som vet hur man gör. Även om man står inackorderad med sin häst och någon annan sköter allt kring utfodring och foderstater så är det viktigt att man själv åtminstone känner till grundläggande utfodringslära. Annars är risken att hästen inte får i sig det den behöver på grund av bristande kunskap. Utfodring är ett ämne som är sammanlänkat med tråden jag skrev om innan, hästens muskulatur. Fodret är kroppens byggstenar, och rätt träning ser till att placera allt på rätt plats.

Jag har mycket funderingar och erfarenhet kring dessa ämnen, och har för avsikt att använda den här bloggen för att delge lite teoretiska kunskaper kring hästar och träning. Kom gärna med önskemål om det är något särskilt som du vill att jag ska skriva om.

Inatt kom den första snön. Hela gården låg inbäddad i ett vitt täcke när jag gick upp. Det som är skönt med snön är att det blir ljusare ute. Men det är tråkigt när det kommer snö som smälter bort direkt, för det blir så blött. När det snöar för första gången på året blir man påmind om att det blir vinter även i år.

Dagen inleddes med klippning av fyra hästar. Det var Skjoni, Draumur, Embla och Yrja som fick nya frisyrer. Grabbarna tyckte att klippmaskinen var hysteriskt läskig. Dom stod och studsade på tå och fnös och fustade. Men efter en stunds kämpande lyckades jag få till hyfsade klippningar av dom. Tjejerna däremot var lätta att klippa. Dom stod och halvsov och verkade tycka att det var skönt att bli av med lite päls.
Vi spårklipper våra verksamhetshästar på vintern för att dom ska orka mer och slippa svettas så mycket. Om dom blir blöta av svett när dom rids så går det dels åt väldigt mycket energi. Dessutom tar det väldigt lång tid för pälsen att torka när den är så tjock. Hästarna verkar trivas med det, det måste kännas lite som att knäppa upp en tjock tröja. Man inser vilken otroligt tjock päls dom har när man klipper dom. Dom ser självklart lurviga och mysiga ut innan man klipper, men när man ser skillnaden mot det nyklippta området förstår man hur väl utvecklade dom är för att klara väder och vind.

När jag var klar med klippningen fick det bli en paus i arbetet. Det är så det blir när man har två småbarn med sig på jobbet. Men det är så härligt att se Frejas entusiasm över att vara med i stallet och jobba. Hon hade sysselsatt sig med att plocka hästhår i sin skottkärra när jag stod och klippte. Men även den tappraste av stalldrängar börjar frysa efter ett tag. Så då får man traska hem och göra något annat en stund.

Vi har några valacker som har kommit på knepen på hur man smiter ur hagen. Och det spelar ingen roll hur vi sätter upp hagarna eller vilken hage dom går i, dom är ändå ute titt som tätt. Så även idag. När en av stalltjejerna kom ut på eftermiddagen var två grabbar ute ur hagen. Hon ställde in dom igen, och tog in två andra som skulle ridas. När hon sen var påväg tillbaka ut till hagen så upptäckte hon att en annan häst rymt. Jag stod inne i stallet under tiden, och fick besök av ytterligare en rymling. Han måste på något sätt lyckats runda henne utan att hon såg honom.
Det är fruktansvärt frustrerande att inte lyckas hålla dom inne i hagen. Men har dom väl kommit på hur man smiter så är det svårt att bryta vanan. Så se till att alltid ha bra el på staketen när hästarna är unga, för då är risken mindre att dom rymmer som vuxna. För har dom lärt sig när dom är små att det gör ont att gå emot tråden så har dom respekt för den. När dom är större så påverkas dom inte lika mycket av att få en stöt.
Det blir att byta hage på dom igen och se om det hjälper. Jag börjar få slut på idéer.

Jag lever med min familj på en hästgård utanför Västerås. Vi har 29 hästar på gården, 24 stycken är våra egna. Vi bedriver verksamhet med islandshästar. Ridskola, turridning, privatlektioner, events, träning av hästar och avel. Så det är alltid fullt upp.

Tänkte använda den här bloggen till att dela med mig om hur livet på gården ser ut, samt lägga upp lite funderingar och tips kring hästar och ridning.

Just nu pågår förberedelserna inför vintern för fullt här på gården. Vinterhagarna ska ses över. Vi har väldigt mycket hjortar här, vilket på många sätt är väldigt mysigt. Men nackdelen är att dom förstör staketen. Dom river ner trådar och drar sönder isolatorer, så det är alltid många staket som behöver lagas. Sen ska ligghallarna gås igenom och ströas upp.

Jag gillar hösten. Det känns som att man får chansen att landa lite efter sommaren. På sommaren har vi som mest att göra i verksamheten så det blir lugnare när hösten kommer och ridskolan startar igen. Jag upplever även att folk är ganska stressade på sommaren, det finns någon form av press att man ska hinna med så mycket. Men när hösten gör sitt intåg är det som att allt först stannar upp för att alla ska hitta tillbaka till sina vardagsrutiner, och sedan kommer alla igång i ett lugnare tempo. Den klara luften och de vackra färgerna är ytterligare en anledning att älska hösten.
Hösten innebär även klippning av alla verksamhetshästar. Dom ser redan ut som mammutar i sina tjocka vinterpälsar. Dom är väldigt söta i den, men det är hopplöst för dom att arbeta hårdare med den. Dom blir jättesvettiga och orkar inte så mycket. Så bara att raka bort en liten del av pälsen gör att dom orkar mycket mer och dom slipper vara konstant blöta.