Idag har jag ströat upp ligghallarna. Är alltid lika kul att se hur dom njuter av att gå runt i halmen. Blir spännande att se hur mycket av halmen dom kommer äta upp i vinter. Förra vintern damsög dom ligghallarna helatiden.

Är alltid lika kul att se hur hästarna beter sig när man byter hage på dom. Dom tycker att det är väldigt spännande. Jag flyttade lilla grabbflocken idag. Jag passade på när dom stod vid grinden i skogshagen. Den hagen är så stor så det är inte det lättaste att få med dom annars.
Reykur och Eyvindur var väldigt nyfikna men försiktiga. Medans både Blakkur och Skjoni blev helt tokiga av lycka och for runt i krumsprång.

Baksidan med hösten är här för att stanna. Det är blött och kladdigt i hagarna. Hästarna halkar runt i hagen, och själv ger man sig ut på egen risk. Längtar efter kyla nu för hästarnas skull.

Året börjar gå mot sitt slut, i alla fall verksamhetsmässigt. Det är bara några få gånger kvar på ridskolan, och turridningsbokningarna har börjat minska. Det har hänt mycket under året, och det är nu man börjar fundera över alla roliga dagar som varit. Vi har fantastiska elever på ridskolan som kommer i ur och skur för sina lektioner. Det är roligt att se framstegen hos eleverna. Är lite tomt för mig att inte ha undervisat under hösten. Men samtidigt är det ett bra tillfälle att få hämta lite inspiration. Och dessutom har vi ju våra duktiga instruktörer som gör det möjligt att ha så många grupper som det är i dagsläget. Är mycket tacksam att vi har ett så bra team bakom oss.
Sommaren var varm och intensiv. Många glada och nöjda turryttare var här och upplevde ängsös fantastiska natur, och njöt av våra duktiga hästar. Det är imponerande att det fungerar så bra att ta ut vem som helst på en ridtur. Våra hästar är precis som våra anställda ett super team, som jag är väldigt stolt över.
Årets ridläger var också en stor höjdpunkt. Jag hoppas fler kommer upptäcka hur roligt och givande det är med läger. Det är kul att vi har så många som återkommer på våra läger. Och i år hade dom tur med vädret båda veckorna, vilket gör det ännu trevligare. Att se framstegen som ryttarna gör under en vecka av ridning är otroligt. Och framför allt så har vi haft väldigt härliga gäng som verkligen förgyllde dagarna här på gården.
Det finns hur mycket som helst att skriva om från året som gått. Det har gått väldigt fort, och hänt massor sedan vi startade upp förra året. Och ibland behöver man stanna upp och reflektera över det för att inse varför man valt det här jobbet. Det är mycket slit och kämparglöd som krävs för att driva den här verksamheten, men det är väl värt det när man ser tillbaka på allt som hänt.

I tisdags blev en av våra inackorderingar sjuk. Han var extremt svullen i skapet och fick en stor vätskeansamling på bröstet och ner mellan frambenen. Jag har aldrig sett något liknande tidigare. Vi kontaktade veterinären, som självklart precis fått ett akutfall långt bort precis. Så hon kom inte förrän 20 över 12 på natten. Hon blev också lite chockad när hon såg honom. Men var osäker på vad det kunde vara. Så vi beslutade att det bästa var att köra honom till Strömsholm. Tyvärr är han en av de mest svårlastade hästar jag stött på. Så även efter två doser lugnande satte han upp en rejäl kamp. Han kunde knappt gå ut ur stallet men så fort han såg transporten gjorde han allt för att slippa gå på. Så det slutade med att vi fick ta ut mellanväggen och backa in honom. Jag har fortfarande träningsvärk efter det nattliga träningspasset.
Så här såg skapet ut när vi upptäckte att han var dålig.

Medans vi väntade på veterinären ökade svullnaden och vätska började läcka ut genom porerna.
På strömsholm tog det lite tid innan dom hittade en trolig orsak till symptomen. Det blev många prover och ultaljud av tarmarna.
Dom kom fram till att det troligtvis är en inflammation i tarmen som gör att han har problem med att ta upp protein. Så igår fick han äntligen komma hem igen. Han behandlas nu med kortison. Vi håller alla tummar vi har att han blir bättre snart. Han är i alla fall pigg och glad.

Förra sommaren fick vi våra första föl här på gården. Det blev två hingstföl efter Ess från Hökebo. Eyvindur som är son till Embla, och Reykur som är son till Ran. Vi kallar dom för småkillarna när vi pratar om dom här hemma, men det kan vi inte göra så länge till. Dom växer som två ogräs, så dom är inte alls särskilt små längre. Det är så spännande med unghästar, att få följa dom från födseln och se dom utvecklas. Båda ser väldigt lovande ut. Eyvindur är den som ser bäst ut exteriört, han kommer bli en riktigt snygg häst. Medans Reykur är den som rör sig bäst. Han har väldigt fin aktion och bra sväv i både trav och galopp.
Jag längtar tills det är dags att rida in dom. Jag har ridit in många hästar under åren jag jobbat med hästar, men det känns lite speciellt att få jobba med egna uppfödningar.

I år fick vi vår första avkomma efter Spadi. Hon ser just nu inte så mycket ut för världen, en fluffig pälsboll med långa ben. Men hon har fantastiska gångarter. Just nu får hon stå inne på nätterna för att vi ska kunna ge Vilja extra mycket mat. I boxen brevid står pappa Spadi. Är kul att se den lilla familjen samlad. Vilja och Spadi är överlyckliga över att få sällskap av varandra, dom är som två kärlekskranka tonåringar.

Nästa sommar kommer vi få två till Spadiavkommor, både Vilja och Praut är dräktiga. Magarna har redan börjat bli runda och fina, Praut ser högdräktig ut. Vilja är beräknad till början av juli och Praut i början av juni. Känns bra att Praut håller sig fin i hullet nu när hon är dräktig, hon är ju 22 år så hon är ingen ungdom.

Nu märker man av baksidan av hösten. Hagarna är blöta och börjar redan bli upptrampade på sina ställen, och hästarna är konstant lerinpackade. Det gäller att ha lite extratid när man ska rida så man hinner få rent dom. Men det är väldigt otacksamt att borsta på dom, för så fort man släpper ut dom blir dom lika skitiga igen. Spadi fick på sig ett nytt täcke efter gårdagens ridtur. Men det tog bara några minuter tills det var helt lerindränkt.

Nu håller vi på att vänja in hästarna på hösilage. Är väldigt nöjd med kvaliteten på hösilaget. Värdena är jätte bra, och vi kommer inte behöva ge mineraler under vintern. I början av säsongen är det ganska kul att packa hö och fodra, det gäller att hålla i det så länge som möjligt. För det kommer bli motigt ju längre in på fodringssäsongen man kommer.