Igår hade jag en hel del planerat, men Freja var sjuk, så det blev inte så mycket gjort. Men det är så det är att vara småbarns förälder. Jag hann i alla fall ta in Vilja och Vaena och verka Vilja. Freja hjälpte mig att ta in dom. Lilla Vaena är ett riktigt busfrö nu, så det var tur att Freja var med. Vaena och Freja är bästisar, hon följer Freja som en hund. Det är så fantastiskt att se det speciella band som dom två har. I somras när Vaena föddes fick varken jag eller Håkan komma fram till henne första veckorna. Hon var lite skygg och drog sig undan. Men Freja kunde studsa fram och klappa henne överallt. Jag tror att det blir Frejas häst framöver.

Jag fick ett önskemål om att skriva om hur det går för våra nya hästar som vi fick hem i somras.
I Juli fick vi hem 5 hästar från Marita som tidigare drivit en verksamhet utanför Bollnäs. Även en av Maritas egna hästar följde med ner. Det var 4 valacker och 2 ston.
Dom börjar bli riktigt hemmastadda här nu. Grabbarna har börjat blanda upp sig med våra tidigare valacker i hagen. Tidigare gick dom helst som två flockar i samma hage. Stona hade inga problem att hitta sina platser i flocken.
Hästarna är mycket omtyckta av både eleverna på ridskolan och turryttarna. Sunna har jag skrivit om tidigare, hon ska ut på tävlingsbanan till våren. Draumur är det många som är väldigt förtjusta i för att han är så trygg. Glaumur går jättebra på både turer och lektioner, och många blir så glada över att han har så lätt för tölten. Men han har lite svårt att koppla av i stallet. Men han vänjer sig nog snart. Sen har vi Faldur, han är en bra läromästare. Kari har varit lite för på i början, men nu börjar det bli bättre. Man märker på hästarna att dom mår bra av att ridskolan sätter igång. Dom blir ganska snabbt både mer lösgjorda och mer lyhörda för hjälperna. Det är skönt att se hur fina dom blir. Sommaren innebär mycket turridningar, och då går dom mest rakt fram vilket gör dom lite stela. Men det blir stor skillnad efter bara en till två veckor.

Det har varit en toppenhelg här på gården. Vi har haft full aktivitet både lördag och söndag. I lördags hade vi ett hjälpsamt gäng här som fixade med allt från städning i stallet till staketdragning och iordningsställande av ligghall. Det är så skönt att vi har så många gulliga människor omkring oss som ställer upp och hjälper till med det som behövs. Ett stort tack till alla er! Söndagen var det några tappra som fortsatte hjälpa till med diverse saker. Så det har blivit mycket gjort. Och utöver det har det varit två turer och en lektion. Så gården har sjudit av liv. Det är så roligt när det är många på gården och det händer saker, vi har så trevligt gäng här.

Hösten har gått otroligt fort i år. Det är snart november, och jag som nyss tyckte att det blev september. Men det är väl så när man har mycket att göra, då springer tiden iväg. Det tråkigaste med övergången till vinter är att alla vackra höstfärger börjar falna och falla till marken. Naturen börjar redan se ganska naken ut. Men hästarna njuter av att det är svalare och inga insekter. Nu börjar islandshästarnas årstid. Dom är som nöjdast under vinterhalvåret när dom har nytta av sitt medfödda försvar mot väder och vind.

Det här höstvädret är förvirrande. I måndags var det -5 grader och idag har det varit +14 grader. Man har ingen aning om hur man ska klä sig, och dom stackars hästarna som förberett sig väl för vintern blir helt slut när det blir varmt. Jag hoppas på att temperaturen stabiliserar sig snart.

Har idag haft ett mycket bra ridpass av Spadi. Vi håller på att komma igång tillsammans, han har vilat och jag har varit gravid, så vi får kämpa båda två för att komma i form. Jag tränar honom med målet att ta honom till visning i vår, så nu gäller det att bygga upp honom ordentligt så vi får bra resultat. Jag vill verkligen att han ska få de poäng han förtjänar. Han ger så otroligt fina och trevliga avkommor, så det vore roligt om fler fick upp ögonen för honom så han används mer i avel. De första avkommorna är nu 2 år, så det är snart dags för inridning. Ska bli väldigt spännande att se vad det blir av dom.

Jag jobbar mycket rakriktningsarbete med honom, för att öka ridbarheten i alla gångarter. Skritten och tölten går riktigt bra, traven är på gång att släppa. Och idag började jag även jobba med galoppen. Han har tidigare haft väldigt svårt att hålla galoppen inne i paddocken, men idag lyckades vi till och med ta oss runt på volter i galopp. Det är viktigt att ha en stabil grund att stå på för att kunna bygga vidare och utveckla honom. Sen har jag en otrolig tur som har hjälp av Jossan med att bygga konditionen, då jag inte har möjligheten att rida några längre svängar ännu så länge. Det roliga är att hon är lika löjligt kär i Spadi som jag är. Han är en riktig tjejtjusare.

Idag har en av våra stalltjejer varit i stallet och ridit två hästar som hon hjälper till att träna. Är imponerad över hennes driv att komma ut och rida. Att som femtonåring ta sig ut i stallet trotts mörker och regn är imponerande. Att dessutom lyckas få med sig sin pojkvän ut till stallet är mycket bra gjort. Men som kille får man stå ut med sånt när man är tillsammans med en hästtjej.

Jag har själv haft möjligheten att få rida och träna fina hästar under min uppväxt, tackvare folk i min närhet som velat sattsa på mig. Så det känns väldigt roligt att få ge en ung tjej samma möjlighet. Hon har under senaste året ridit Spök, något hon gjort mycket bra. Men nu har vi planer på att sätta in Spök i aveln nästa år, så hon har fått börja rida Sunna också. Hon har som ambition att komma ut på tävlingsbanan till våren, vilket känns jättekul. Hon passar väldigt bra ihop med Sunna, så jag tror att dom kommer utvecklas mycket tillsammans under vintern. Det ser redan mycket lovande ut, trotts att hon bara ridit henne en kortare tid. Så till våren får ni se upp på tävlingsbanorna, för då kommer det minst en representant för Team Ryssbo Gård. Funderar på om jag själv ska ta mig ut och tävla någon tävling med någon av verksamhetshästarna bara för att jag saknar att tävla. Har inte riktigt kommit fram till vilken jag skulle rida i så fall.

Ibland kan det kännas tungt att ge sig ut i stallet. Särskilt en dag som den här när regnet faller och det är jämngrått ute. Det kan krävas lite motivation för att ta sig ut. Min motivation idag var dels min son, som vägrar sova någon annanstans än i vagnen på förmiddagen, och några av våra härliga stalltjejer som kommit ut till stallet. När man väl kommit igång ute brukar man inte tänka så mycket på vad det är för väder som tur är. Dessutom så har man djur man ska ansvara för, och dom kräver sitt alla dagar i veckan hela året. Och när det känns tungt så måste man påminna sig om att man faktiskt har chansen att få jobba med sitt största intresse. Något som är få förunnat. Det är även viktigt att man finner sina mål både i det dagliga arbetet och i ridningen. Jag hittade en bild som togs för ca 14 år sedan, när jag jobbade på den här gården som vi idag driver. Jag älskade hästar, och hade en dröm om att en dag få äga en egen häst och kanske till och med kunna arbeta med hästar. Den drömmen har blivit sann, så nu har målen höjts för att fortsätta driva mig framåt.

På den här bilden rider jag Vargur, en häst som idag finns i våran ägo. Det är lite roligt när cirkeln sluts.

Även som hobbyryttare och ridskole elev är det viktigt att sätta upp små mål för sig själv för att motivera sig när det känns motigt. Det kan vara små enkla saker som man känner att man vill lära sig eller bli bättre på. Då har man något som driver en framåt. Och det är väldigt tillfredsställande när man lyckas uppnå sina mål.

Lycka till med era mål, och tänk tillbaka och njut av ögonblicken när man lyckas!

Red idag igenom en av våra verksamhetshästar, Embla, på banan. Reagerade när jag klippte henne härom dagen att hon blivit väldigt tunn över ryggen. Hon är en väldigt snäll häst som kan få vem som helst att känna sig trygg i sadeln, hon har desutom väldigt lätt för att tölta. För kundernas skull är en sån häst helt otroligt bra. Men för hennes egen skull så är det viktigt att även tänka på hennes behov av att ridas av kunniga ryttare som kan rida henne på ett bra sätt. När jag red henne så fick jag först känslan av att hon aldrig lärt sig att arbeta med bakdelen under sig. Hon hade även svårt att gå i långsamma tempon, hon har ett tempo som hon känner sig bekväm i och där vill hon gå hela tiden.

Det fick mig att börja tänka tillbaka på alla hästar och ryttare jag mött under åren jag arbetat som instruktör. Just detta med långsamma tempon, och att hästen ska arbeta korrekt med bakdel och rygg är ett stort problem. Det finns ryttare som rider sin häst långsamt, men i många fall går hästen på framdelen med oengagerat steg. Det finns även ryttare som tillsammans med hästen försöker "rida ikapp" sin egen balans, dessa hästar är ofta stressade och går i regel med sänkt rygg och bakdelen långt bakom sig.

Att arbeta hästen i långsamma tempon har många födelar. Ryttaren har mer tid på sig att känna efter hur hästen går och har större möjlighet att korrigera hästen i god tid. Det är även i långsamt tempo som hästen bygger muskler. Tänk dig en tyngdlyftare på ett gym. Han/hon står inte och kastar upp vikterna i högt tempo när dom vill bygga muskler, utan dom gör varje övning långsamt. Detsamma gäller hästen. Man behöver rida sin häst i långsamma tempon både i arbetet på banan och även ute i naturen för att den ska ha möjlighet att bygga upp rätt muskulatur och på så sätt få en friskare och hållbarare häst.

Jag kommer återkomma till det här ämnet senare, då jag tycker att det är viktigt att belysa olika träningstipps som handlar om det allra mest grundläggande i ridningen. Spinner vidare på detta imorgon, då jag tänkte ta lite bilder för att illustrera det hela.

En annan viktig sak som jag upplever att många islandshästryttre har för lite kunskap kring är utfodring. Vissa väljer att inte lära sig, andra har lärt sig men väljer att inte bry sig och sedan finns det de som tror sig ha kunniga människor omkring sig som vet hur man gör. Även om man står inackorderad med sin häst och någon annan sköter allt kring utfodring och foderstater så är det viktigt att man själv åtminstone känner till grundläggande utfodringslära. Annars är risken att hästen inte får i sig det den behöver på grund av bristande kunskap. Utfodring är ett ämne som är sammanlänkat med tråden jag skrev om innan, hästens muskulatur. Fodret är kroppens byggstenar, och rätt träning ser till att placera allt på rätt plats.

Jag har mycket funderingar och erfarenhet kring dessa ämnen, och har för avsikt att använda den här bloggen för att delge lite teoretiska kunskaper kring hästar och träning. Kom gärna med önskemål om det är något särskilt som du vill att jag ska skriva om.

Inatt kom den första snön. Hela gården låg inbäddad i ett vitt täcke när jag gick upp. Det som är skönt med snön är att det blir ljusare ute. Men det är tråkigt när det kommer snö som smälter bort direkt, för det blir så blött. När det snöar för första gången på året blir man påmind om att det blir vinter även i år.

Dagen inleddes med klippning av fyra hästar. Det var Skjoni, Draumur, Embla och Yrja som fick nya frisyrer. Grabbarna tyckte att klippmaskinen var hysteriskt läskig. Dom stod och studsade på tå och fnös och fustade. Men efter en stunds kämpande lyckades jag få till hyfsade klippningar av dom. Tjejerna däremot var lätta att klippa. Dom stod och halvsov och verkade tycka att det var skönt att bli av med lite päls.
Vi spårklipper våra verksamhetshästar på vintern för att dom ska orka mer och slippa svettas så mycket. Om dom blir blöta av svett när dom rids så går det dels åt väldigt mycket energi. Dessutom tar det väldigt lång tid för pälsen att torka när den är så tjock. Hästarna verkar trivas med det, det måste kännas lite som att knäppa upp en tjock tröja. Man inser vilken otroligt tjock päls dom har när man klipper dom. Dom ser självklart lurviga och mysiga ut innan man klipper, men när man ser skillnaden mot det nyklippta området förstår man hur väl utvecklade dom är för att klara väder och vind.

När jag var klar med klippningen fick det bli en paus i arbetet. Det är så det blir när man har två småbarn med sig på jobbet. Men det är så härligt att se Frejas entusiasm över att vara med i stallet och jobba. Hon hade sysselsatt sig med att plocka hästhår i sin skottkärra när jag stod och klippte. Men även den tappraste av stalldrängar börjar frysa efter ett tag. Så då får man traska hem och göra något annat en stund.

Vi har några valacker som har kommit på knepen på hur man smiter ur hagen. Och det spelar ingen roll hur vi sätter upp hagarna eller vilken hage dom går i, dom är ändå ute titt som tätt. Så även idag. När en av stalltjejerna kom ut på eftermiddagen var två grabbar ute ur hagen. Hon ställde in dom igen, och tog in två andra som skulle ridas. När hon sen var påväg tillbaka ut till hagen så upptäckte hon att en annan häst rymt. Jag stod inne i stallet under tiden, och fick besök av ytterligare en rymling. Han måste på något sätt lyckats runda henne utan att hon såg honom.
Det är fruktansvärt frustrerande att inte lyckas hålla dom inne i hagen. Men har dom väl kommit på hur man smiter så är det svårt att bryta vanan. Så se till att alltid ha bra el på staketen när hästarna är unga, för då är risken mindre att dom rymmer som vuxna. För har dom lärt sig när dom är små att det gör ont att gå emot tråden så har dom respekt för den. När dom är större så påverkas dom inte lika mycket av att få en stöt.
Det blir att byta hage på dom igen och se om det hjälper. Jag börjar få slut på idéer.

Jag lever med min familj på en hästgård utanför Västerås. Vi har 29 hästar på gården, 24 stycken är våra egna. Vi bedriver verksamhet med islandshästar. Ridskola, turridning, privatlektioner, events, träning av hästar och avel. Så det är alltid fullt upp.

Tänkte använda den här bloggen till att dela med mig om hur livet på gården ser ut, samt lägga upp lite funderingar och tips kring hästar och ridning.

Just nu pågår förberedelserna inför vintern för fullt här på gården. Vinterhagarna ska ses över. Vi har väldigt mycket hjortar här, vilket på många sätt är väldigt mysigt. Men nackdelen är att dom förstör staketen. Dom river ner trådar och drar sönder isolatorer, så det är alltid många staket som behöver lagas. Sen ska ligghallarna gås igenom och ströas upp.

Jag gillar hösten. Det känns som att man får chansen att landa lite efter sommaren. På sommaren har vi som mest att göra i verksamheten så det blir lugnare när hösten kommer och ridskolan startar igen. Jag upplever även att folk är ganska stressade på sommaren, det finns någon form av press att man ska hinna med så mycket. Men när hösten gör sitt intåg är det som att allt först stannar upp för att alla ska hitta tillbaka till sina vardagsrutiner, och sedan kommer alla igång i ett lugnare tempo. Den klara luften och de vackra färgerna är ytterligare en anledning att älska hösten.
Hösten innebär även klippning av alla verksamhetshästar. Dom ser redan ut som mammutar i sina tjocka vinterpälsar. Dom är väldigt söta i den, men det är hopplöst för dom att arbeta hårdare med den. Dom blir jättesvettiga och orkar inte så mycket. Så bara att raka bort en liten del av pälsen gör att dom orkar mycket mer och dom slipper vara konstant blöta.