Ibland måste man påminna sig om varför man arbetar med det man gör. Bara för att det är så roligt att leva med hästar. Det är mycket slit att driva en stor gård, och det är lätt att känna att man tappar orken. Men då måste man stanna upp och lyssna på hästarna när dom står och äter, eller ge sig ut och galoppera över ett fält. Då får man snabbt ett leende över läpparna, och man inser hur lyckligt lottad man är som får jobba med det man älskar.
Men jag börjar ändå längta efter sommaren. Det är så skönt att kunna släppa hästarna på bete. Då finns det mer tid till annat arbete än bara dagliga rutiner.

Våra inackorderingar har haft en otursvinter, men nu verkar det som att det börjar vända för dom. Mycket skönt. Är aldrig kul att ha hästar på gården som inte mår helt bra, oavsett om det är våra egna eller inte. För mig är alla hästar jag har ansvar som mina egna. Enda skillnaden är att jag slipper ansvaret att betala för de som vi inte äger. Vi har 5 inackorderingar just nu. Är roligt att ha några som kommer ut och är i stallet regelbundet.

Våra hästar mår bra. Vilja och Praut växer i omfång, och man börjar redan längta efter att fölen ska komma. Vi hoppas på två stoföl. Vill gärna ha ett sto efter Praut så vi har ett fint sto att fortsätta avla på då jag vet hur fin Praut varit i sin ungdom. Och om Vilja får ett stoföl så har jag en intressent på fölet. Är fortfarande ny på det här med avel, men jag tycker det är otroligt spännande. Spadis avkommor ser väldigt lovande ut, och verkar få hans superpsyke.
Vargur har fått gå i pension och går nu med småhingstarna och uppfostrar dom. Han är mycket nöjd med sin nya arbetsuppgift, och håller igång med mycket lek.
I övrigt så har hästarna det ganska lugnt än så länge. Turerna har inte satt igång riktigt än. Så det är mest lektionsarbete för dom just nu. Vilket är synd, för jsg tycker att det är härligare att rida nu än i tokvarm sommarvärme med hemska insekter. Men de flesta kunderna verkar inte ha förstått hur härligt det är nu.

Idag har vi låtit de gamla trotjänarna Blakkur och Drótt vandra över till de evigt gröna ängarna. Det är ett nödvändigt ont att behöva ta det beslutet när man har djur. Sedan vi tog över verksamheten har vi inte använt dessa två av hälsoskäl. Dom har istället haft andra uppgifter på gården. Drótt har fått gå med fölen som mormor, hon har gjort ett fantastiskt jobb med att hjälpa till att avlasta stona från fölen. Blakkur har fått gå tillsammans med unghingstarna och uppfostra dom. Han har varit mycket nöjd med detta. Men nu kände jag att det var dags för dom att få avsluta. Jag tycker att det är viktigt att inte dra ut på beslutet för länge. Vi har varit medvetna om att detta kommer att behöva göras. Blakkur har haft problem med sina höfter, och Drótt började få dåliga tänder så hon hade svårt att hålla hullet. Vi använde oss av Stockholms Nödslakt som kom hit till gården och lät dom avsluta på gården omgivna av sina kompisar. Dom är mycket bra både med hästarna och med oss som ägare. Så det blev ett mycket värdigt avslut för två hästar som under många år gjort ett fantastiskt jobb här på gården.