Igår hade vi vår första tävling här på gården. Tyvärr var det inte så många som startade. Men nu är vi en erfarenhet rikare. Får hoppas på lite bättre uppslutning om vi gör det igen. Tanken var att det inte skulle handla om prestationer, utan om ett tillfälle att träna och träffa andra som rider hos oss. Deltagarna verkade tycka att det var roligt, och det var trevlig stämning. Vinnare i fyrgången blev Victoria Höök med Þengill, och vinnare av dressyren blev Alice Jonsson med Vænting.

Under veckan som kommer är det avslutning på ridskolan för alla grupper utom 2. Det har varit en intensiv hösttermin som jag hoppas att alla elever är nöjda med. Under jul och nyår kommer de flesta hästarna få lite vila. Så nu hoppas vi på kyla och snö så det blir lite trevligare för hästarna att gå och njuta av semestern.

Jag började med islandshästar när jag var 12 år. Innan hade jag ridit på ridskola och varit medryttare på olika hästar. Hade ridit både hoppning och dressyr, men inte känt att jaga verkligen ville satsa på något av det. Och så började jag hjälpa till på den gården jag idag driver. Att rida islandshäst var som att komma hem. Dessa fantastiska små hästar uppfyllde alla dom egenheter jaga önskat hos en häst, och mer därtill. Det är stora hästar i en liten förpackning, med fantastiskt psyke och framförallt fastnade jag för gångarterna. Att rida islandshäst kräver att man tränar upp sin ryttarkänsla, man kommer inte särskilt långt på enbart teknik. Alla hästar fungerar väldigt olika gångartsmässigt. Det som funkar att göra för att få en häst att tölta fungerar kanske inte på nästa häst. Man måste lära sig genom vägledning från en instruktör, men även våga prova sig fram själv. Man måste våga göra fel för att lära sig att göra rätt. Många elever vågar inte riktigt prova sig fram just på grund av rädslan att göra fel. Det kan grunda sig i många olika saker, men det vanligaste är att dom är rädda för vad andra ska tycka eller att dom inte vill förstöra hästen. Men det är viktigt att släppa dom tankarna om man vill utvecklas som ryttare. Sen underlättar det ju självklart att sitta på en häst som kan sin sak för att man ska lära sig. Det gäller att hitta en häst som varken är för lätt eller för svår. Dom växer inte på träd.
Ju mer man lär sig om ridning desto mer inser man hur mycket man har kvar att lära sig. En nybörjare kan stolt säga att den kan det här med ridning. Medan den som kommit längre i utvecklingen nog kommer säga att den inte kan så mycket. För fullärd blir man aldrig. Det finns många vägar upp till bergets topp, och man måste prova många av dom för att samla på sig kunskap och bli en bra ryttare.

Idag har det varit ösregn i stort sett hela dagen. Men det har inte bekommit mig nämnvärt. Och hästarna bryr sig inte heller.
Har varit perfekt väder för att träna Spadi på att gå igenom vattenpölar. Han brukar vara jättefånig när det är pölar på vägen. Antingen försöker han springa vid sidan av eller så hoppar han över. Men idag var det vatten överallt, så då hade han inget annat val än att gå igenom dom.
Han utvecklas mycket just nu. Tölten får mer och mer tempo, och traven har blivit mycket starkare. Den 4 ska vi eventuellt åka och rida lektion för Reynir Adalsteinsson, och det blir välbehövligt med lite input på hur vi ska jobba vidare.

Ikväll är det lektion. Vi kommer att fokusera på tölt på volt och form. Det är viktigt att lära sig att balansera upp både sig själv och hästen på rätt sätt i volten för att hästen akademiska bli lösgjord. Många har svårt att få hästen att ge efter i sidan och spåra på volten. Resultatet blir en häst som välter runt på volten med böjd hals. Något som sliter mer på hästen än det gör nytta. Så var noga med att först fokusera på böjningen i kroppen och sen på ställningen i nacken.

I somras hade vi extrem torka. Det kom inte en droppe regn på över 6 veckor. Under den perioden bestämde jag mig för att inte irritera mig på vädret under hösten. Och det har fungerat! Jag har inte känt irritation eller varit deppig över vädret i höst, och det är första hösten jag känt så. Däremot kan jag inte låta bli att tycka att leran är jobbig. Vi verkar ändå vara väldigt skonade i jämförelse med andra. Men det är så tråkigt att slippra runt och att konstant vara smutsig. Hästarna är smutsiga och tappar skor. Så nu längtar jag efter kyla och snö.

Idag har veterinären varit ute och tagit nya blodprover på David, en häst som haft problem med låga proteinvärden i blodet. Så nu håller vi tummarna för att värdena fortsatt uppåt. Imorgon ska han få gå ut i valackflocken igen. Han har fått stå på box nattetid och igen annan hage på dagarna för att vi skulle kunna få i honom extra protein. Men nu börjar han bli väldigt frustrerad av att ha det så, så det blir skönt att ställa ut honom med kompisarna igen så han får leka och röra sig på större ytor.

Idag var jag äntligen tillbaka i stallet efter att ha varit sjuk. Så skönt att äntligen få ta hand om hästarna. Jag saknar verkligen alla hästarna, och gillar inte att vara ifrån dom.
Det blev lite småpyssel i stallet när jag var klar med vardagssysslorna. Tog in Vilja och gav henne kraft inne. Börjar bli dags att sätta igång henne försiktigt nu. Hon har fått två fina föl hos oss , men nu är det dags att börja rida henne och se hur hon utvecklas. Trots att hon är 10 år är hon väldigt lite tränad. Men hon visar väldigt fina rörelser i hagen, så det ska bli jättespännande. Här är hon tillsammans med årets föl, Veigur, när han var alldeles nyfödd.

Ikväll har jag lektion. Eleverna ska få jobba med sin sits idag. Sitsen är något jag jobbar med alla lektioner då det är väldigt viktigt att ha en korrekt sits för att inverka rätt på hästen, men idag ska vi lägga extra fokus på att ryttarna sitter rätt. Man ska aldrig sluta arbeta med sin sits. Den kan alltid utvecklas, och det är tyvärr lätt att man skapar dåliga vanor när man glömmer bort att arbeta med sin sits. För att få en så bra sits som möjligt är det viktigt att öva upp sin kroppskontroll och koordination. Ju bättre kroppskontroll du har desto lättare är det att känna och korrigera felaktigheter i sitsen. Vissa anser att dom inte behöver jobba med sin sits pga att dom bara rider i skogen och tränar inte för att tävla. Men detta är fel. Alla måste jobba med sin sits. En felaktig sits kan skapa missförstånd mellan ryttare och häst, och kan leda till förslitningsskador hos både ryttaren och hästen.
Så fortsätt alltid att jobba med din sits oavsett vilken nivå du är på och vilka mål du har.

Att jobba med hästar är inte som att ha ett vanligt jobb. Det är en livsstil. Man arbetar 365 dagar om året, i ur och skur. Man har jour 24 timmar om dygnet. Men det är helt fantastiskt att få leva i gemenskap med dessa härliga djur. Dom ger så mycket tillbaka. Att se den glädje de skänker mig, min familj och mina kunder gör att det är värt varenda dag man kämpar sig ut för att ta hand om dom. Man måste njuta av de bra dagarna, man måste njuta av alla ljusglimtar , annars tar man sig inte igenom vintern.
Har varit sjuk och haft förbud att vistas ute. Har då haft tid att fundera över hur lyckligt lottad jag är som får leva ett liv på en hästgård. :) Galet vilken abstinens man får efter bara en enda dag utan att få vara i stallet. Hästnörd ut i fingerspetsarna.

Kommer att lägga lite tid här på bloggen nu. Det kommer komma träningstips, bra övningar för både häst och ryttare, lite passande fakta och funderingar kring detta och självklart lite uppdateringar om vad som händer här på gården.