Baksidan med hösten är här för att stanna. Det är blött och kladdigt i hagarna. Hästarna halkar runt i hagen, och själv ger man sig ut på egen risk. Längtar efter kyla nu för hästarnas skull.

Året börjar gå mot sitt slut, i alla fall verksamhetsmässigt. Det är bara några få gånger kvar på ridskolan, och turridningsbokningarna har börjat minska. Det har hänt mycket under året, och det är nu man börjar fundera över alla roliga dagar som varit. Vi har fantastiska elever på ridskolan som kommer i ur och skur för sina lektioner. Det är roligt att se framstegen hos eleverna. Är lite tomt för mig att inte ha undervisat under hösten. Men samtidigt är det ett bra tillfälle att få hämta lite inspiration. Och dessutom har vi ju våra duktiga instruktörer som gör det möjligt att ha så många grupper som det är i dagsläget. Är mycket tacksam att vi har ett så bra team bakom oss.
Sommaren var varm och intensiv. Många glada och nöjda turryttare var här och upplevde ängsös fantastiska natur, och njöt av våra duktiga hästar. Det är imponerande att det fungerar så bra att ta ut vem som helst på en ridtur. Våra hästar är precis som våra anställda ett super team, som jag är väldigt stolt över.
Årets ridläger var också en stor höjdpunkt. Jag hoppas fler kommer upptäcka hur roligt och givande det är med läger. Det är kul att vi har så många som återkommer på våra läger. Och i år hade dom tur med vädret båda veckorna, vilket gör det ännu trevligare. Att se framstegen som ryttarna gör under en vecka av ridning är otroligt. Och framför allt så har vi haft väldigt härliga gäng som verkligen förgyllde dagarna här på gården.
Det finns hur mycket som helst att skriva om från året som gått. Det har gått väldigt fort, och hänt massor sedan vi startade upp förra året. Och ibland behöver man stanna upp och reflektera över det för att inse varför man valt det här jobbet. Det är mycket slit och kämparglöd som krävs för att driva den här verksamheten, men det är väl värt det när man ser tillbaka på allt som hänt.

I tisdags blev en av våra inackorderingar sjuk. Han var extremt svullen i skapet och fick en stor vätskeansamling på bröstet och ner mellan frambenen. Jag har aldrig sett något liknande tidigare. Vi kontaktade veterinären, som självklart precis fått ett akutfall långt bort precis. Så hon kom inte förrän 20 över 12 på natten. Hon blev också lite chockad när hon såg honom. Men var osäker på vad det kunde vara. Så vi beslutade att det bästa var att köra honom till Strömsholm. Tyvärr är han en av de mest svårlastade hästar jag stött på. Så även efter två doser lugnande satte han upp en rejäl kamp. Han kunde knappt gå ut ur stallet men så fort han såg transporten gjorde han allt för att slippa gå på. Så det slutade med att vi fick ta ut mellanväggen och backa in honom. Jag har fortfarande träningsvärk efter det nattliga träningspasset.
Så här såg skapet ut när vi upptäckte att han var dålig.

Medans vi väntade på veterinären ökade svullnaden och vätska började läcka ut genom porerna.
På strömsholm tog det lite tid innan dom hittade en trolig orsak till symptomen. Det blev många prover och ultaljud av tarmarna.
Dom kom fram till att det troligtvis är en inflammation i tarmen som gör att han har problem med att ta upp protein. Så igår fick han äntligen komma hem igen. Han behandlas nu med kortison. Vi håller alla tummar vi har att han blir bättre snart. Han är i alla fall pigg och glad.

Förra sommaren fick vi våra första föl här på gården. Det blev två hingstföl efter Ess från Hökebo. Eyvindur som är son till Embla, och Reykur som är son till Ran. Vi kallar dom för småkillarna när vi pratar om dom här hemma, men det kan vi inte göra så länge till. Dom växer som två ogräs, så dom är inte alls särskilt små längre. Det är så spännande med unghästar, att få följa dom från födseln och se dom utvecklas. Båda ser väldigt lovande ut. Eyvindur är den som ser bäst ut exteriört, han kommer bli en riktigt snygg häst. Medans Reykur är den som rör sig bäst. Han har väldigt fin aktion och bra sväv i både trav och galopp.
Jag längtar tills det är dags att rida in dom. Jag har ridit in många hästar under åren jag jobbat med hästar, men det känns lite speciellt att få jobba med egna uppfödningar.

I år fick vi vår första avkomma efter Spadi. Hon ser just nu inte så mycket ut för världen, en fluffig pälsboll med långa ben. Men hon har fantastiska gångarter. Just nu får hon stå inne på nätterna för att vi ska kunna ge Vilja extra mycket mat. I boxen brevid står pappa Spadi. Är kul att se den lilla familjen samlad. Vilja och Spadi är överlyckliga över att få sällskap av varandra, dom är som två kärlekskranka tonåringar.

Nästa sommar kommer vi få två till Spadiavkommor, både Vilja och Praut är dräktiga. Magarna har redan börjat bli runda och fina, Praut ser högdräktig ut. Vilja är beräknad till början av juli och Praut i början av juni. Känns bra att Praut håller sig fin i hullet nu när hon är dräktig, hon är ju 22 år så hon är ingen ungdom.

Nu märker man av baksidan av hösten. Hagarna är blöta och börjar redan bli upptrampade på sina ställen, och hästarna är konstant lerinpackade. Det gäller att ha lite extratid när man ska rida så man hinner få rent dom. Men det är väldigt otacksamt att borsta på dom, för så fort man släpper ut dom blir dom lika skitiga igen. Spadi fick på sig ett nytt täcke efter gårdagens ridtur. Men det tog bara några minuter tills det var helt lerindränkt.

Nu håller vi på att vänja in hästarna på hösilage. Är väldigt nöjd med kvaliteten på hösilaget. Värdena är jätte bra, och vi kommer inte behöva ge mineraler under vintern. I början av säsongen är det ganska kul att packa hö och fodra, det gäller att hålla i det så länge som möjligt. För det kommer bli motigt ju längre in på fodringssäsongen man kommer.

Igår hade jag en hel del planerat, men Freja var sjuk, så det blev inte så mycket gjort. Men det är så det är att vara småbarns förälder. Jag hann i alla fall ta in Vilja och Vaena och verka Vilja. Freja hjälpte mig att ta in dom. Lilla Vaena är ett riktigt busfrö nu, så det var tur att Freja var med. Vaena och Freja är bästisar, hon följer Freja som en hund. Det är så fantastiskt att se det speciella band som dom två har. I somras när Vaena föddes fick varken jag eller Håkan komma fram till henne första veckorna. Hon var lite skygg och drog sig undan. Men Freja kunde studsa fram och klappa henne överallt. Jag tror att det blir Frejas häst framöver.

Jag fick ett önskemål om att skriva om hur det går för våra nya hästar som vi fick hem i somras.
I Juli fick vi hem 5 hästar från Marita som tidigare drivit en verksamhet utanför Bollnäs. Även en av Maritas egna hästar följde med ner. Det var 4 valacker och 2 ston.
Dom börjar bli riktigt hemmastadda här nu. Grabbarna har börjat blanda upp sig med våra tidigare valacker i hagen. Tidigare gick dom helst som två flockar i samma hage. Stona hade inga problem att hitta sina platser i flocken.
Hästarna är mycket omtyckta av både eleverna på ridskolan och turryttarna. Sunna har jag skrivit om tidigare, hon ska ut på tävlingsbanan till våren. Draumur är det många som är väldigt förtjusta i för att han är så trygg. Glaumur går jättebra på både turer och lektioner, och många blir så glada över att han har så lätt för tölten. Men han har lite svårt att koppla av i stallet. Men han vänjer sig nog snart. Sen har vi Faldur, han är en bra läromästare. Kari har varit lite för på i början, men nu börjar det bli bättre. Man märker på hästarna att dom mår bra av att ridskolan sätter igång. Dom blir ganska snabbt både mer lösgjorda och mer lyhörda för hjälperna. Det är skönt att se hur fina dom blir. Sommaren innebär mycket turridningar, och då går dom mest rakt fram vilket gör dom lite stela. Men det blir stor skillnad efter bara en till två veckor.

Det har varit en toppenhelg här på gården. Vi har haft full aktivitet både lördag och söndag. I lördags hade vi ett hjälpsamt gäng här som fixade med allt från städning i stallet till staketdragning och iordningsställande av ligghall. Det är så skönt att vi har så många gulliga människor omkring oss som ställer upp och hjälper till med det som behövs. Ett stort tack till alla er! Söndagen var det några tappra som fortsatte hjälpa till med diverse saker. Så det har blivit mycket gjort. Och utöver det har det varit två turer och en lektion. Så gården har sjudit av liv. Det är så roligt när det är många på gården och det händer saker, vi har så trevligt gäng här.

Hösten har gått otroligt fort i år. Det är snart november, och jag som nyss tyckte att det blev september. Men det är väl så när man har mycket att göra, då springer tiden iväg. Det tråkigaste med övergången till vinter är att alla vackra höstfärger börjar falna och falla till marken. Naturen börjar redan se ganska naken ut. Men hästarna njuter av att det är svalare och inga insekter. Nu börjar islandshästarnas årstid. Dom är som nöjdast under vinterhalvåret när dom har nytta av sitt medfödda försvar mot väder och vind.

Det här höstvädret är förvirrande. I måndags var det -5 grader och idag har det varit +14 grader. Man har ingen aning om hur man ska klä sig, och dom stackars hästarna som förberett sig väl för vintern blir helt slut när det blir varmt. Jag hoppas på att temperaturen stabiliserar sig snart.

Har idag haft ett mycket bra ridpass av Spadi. Vi håller på att komma igång tillsammans, han har vilat och jag har varit gravid, så vi får kämpa båda två för att komma i form. Jag tränar honom med målet att ta honom till visning i vår, så nu gäller det att bygga upp honom ordentligt så vi får bra resultat. Jag vill verkligen att han ska få de poäng han förtjänar. Han ger så otroligt fina och trevliga avkommor, så det vore roligt om fler fick upp ögonen för honom så han används mer i avel. De första avkommorna är nu 2 år, så det är snart dags för inridning. Ska bli väldigt spännande att se vad det blir av dom.

Jag jobbar mycket rakriktningsarbete med honom, för att öka ridbarheten i alla gångarter. Skritten och tölten går riktigt bra, traven är på gång att släppa. Och idag började jag även jobba med galoppen. Han har tidigare haft väldigt svårt att hålla galoppen inne i paddocken, men idag lyckades vi till och med ta oss runt på volter i galopp. Det är viktigt att ha en stabil grund att stå på för att kunna bygga vidare och utveckla honom. Sen har jag en otrolig tur som har hjälp av Jossan med att bygga konditionen, då jag inte har möjligheten att rida några längre svängar ännu så länge. Det roliga är att hon är lika löjligt kär i Spadi som jag är. Han är en riktig tjejtjusare.

Idag har en av våra stalltjejer varit i stallet och ridit två hästar som hon hjälper till att träna. Är imponerad över hennes driv att komma ut och rida. Att som femtonåring ta sig ut i stallet trotts mörker och regn är imponerande. Att dessutom lyckas få med sig sin pojkvän ut till stallet är mycket bra gjort. Men som kille får man stå ut med sånt när man är tillsammans med en hästtjej.

Jag har själv haft möjligheten att få rida och träna fina hästar under min uppväxt, tackvare folk i min närhet som velat sattsa på mig. Så det känns väldigt roligt att få ge en ung tjej samma möjlighet. Hon har under senaste året ridit Spök, något hon gjort mycket bra. Men nu har vi planer på att sätta in Spök i aveln nästa år, så hon har fått börja rida Sunna också. Hon har som ambition att komma ut på tävlingsbanan till våren, vilket känns jättekul. Hon passar väldigt bra ihop med Sunna, så jag tror att dom kommer utvecklas mycket tillsammans under vintern. Det ser redan mycket lovande ut, trotts att hon bara ridit henne en kortare tid. Så till våren får ni se upp på tävlingsbanorna, för då kommer det minst en representant för Team Ryssbo Gård. Funderar på om jag själv ska ta mig ut och tävla någon tävling med någon av verksamhetshästarna bara för att jag saknar att tävla. Har inte riktigt kommit fram till vilken jag skulle rida i så fall.

Ibland kan det kännas tungt att ge sig ut i stallet. Särskilt en dag som den här när regnet faller och det är jämngrått ute. Det kan krävas lite motivation för att ta sig ut. Min motivation idag var dels min son, som vägrar sova någon annanstans än i vagnen på förmiddagen, och några av våra härliga stalltjejer som kommit ut till stallet. När man väl kommit igång ute brukar man inte tänka så mycket på vad det är för väder som tur är. Dessutom så har man djur man ska ansvara för, och dom kräver sitt alla dagar i veckan hela året. Och när det känns tungt så måste man påminna sig om att man faktiskt har chansen att få jobba med sitt största intresse. Något som är få förunnat. Det är även viktigt att man finner sina mål både i det dagliga arbetet och i ridningen. Jag hittade en bild som togs för ca 14 år sedan, när jag jobbade på den här gården som vi idag driver. Jag älskade hästar, och hade en dröm om att en dag få äga en egen häst och kanske till och med kunna arbeta med hästar. Den drömmen har blivit sann, så nu har målen höjts för att fortsätta driva mig framåt.

På den här bilden rider jag Vargur, en häst som idag finns i våran ägo. Det är lite roligt när cirkeln sluts.

Även som hobbyryttare och ridskole elev är det viktigt att sätta upp små mål för sig själv för att motivera sig när det känns motigt. Det kan vara små enkla saker som man känner att man vill lära sig eller bli bättre på. Då har man något som driver en framåt. Och det är väldigt tillfredsställande när man lyckas uppnå sina mål.

Lycka till med era mål, och tänk tillbaka och njut av ögonblicken när man lyckas!